Årets jazzvecka
avslutades med grym musikupplevelse på Fasching av duon Kris Bowers
klaviatur och elektronik samt Julia Easterlin på sång och elektronik. Mycket
imponerade och virtuost, två ynglingar fullständigt charmade ett näst intill
fullsatt Fasching. Förutom originalmaterial körde de en del covers, både som
duo och i solonummer. Hela tillställningen startade med att Kris körde en annorlunda
version av den gamla standarden Caravan. Han körde igång med att klappa in
takten just över flygelsträngarna och skapade en loop, gick därefter över till
elpianot och fortsatt med en basslinga och ett par slingor till i loopen.
Därefter tillbaks till flygeln för att spela och improvisera. Fantastisk start!
I slutet av programmet fick vi också höra Julia framföra Britney Spears hit
Toxic i ett solonummer. Precis som Kris introducerade hon med att spela in och loopa
några rösteffekter för att därefter sjunga hela låten live. Dock i en väl
omarbetad ”jazz” version. Måste också nämna Kris improvisation runt en Monk komposition
på elpianot, ett av de svettigaste pianosolon jag beskådat och då har jag ändå
sett en hel del genom åren, vilken start på hans jazzkarriär och vilken
avslutning på den dryga jazzveckan.

I övrigt under veckan och
sista helgen var det den årliga utdelningen av Jazzkatten på tisdag kväll på
Fasching. Mellan prisutdelningarna mycket lyssningsvärd musik. Hela
tillställningen avslutades med att Fire! Orchestra tog upp hela scenen och lite
till (bl a tre trummisar) och drog loss med sitt senaste release, Enter part 1,
2, 3 och 4. För att fullfölja som de började körde de som extranummer även
delar av deras första release Exit. Totalt blev det drygt en timme.
Rekommenderar en lyssning på P2 Live.

Torsdag kväll var det Fasching
igen som bjöd på två shower, Julia Biel en vokalist med band och Kairos 4tet
med Emilia Mårtensson. Bra, tight och vältajmat, men inget anmärkningsvärt.
Inte det jag kommer att minnas bäst från årets jazzvecka. Inte riktigt i min smak, men väl i publikens. Och det är ju liksom viktigast.

Fredag kom jag iväg mot
Glenn Miller Café för sent, tyvärr. När jag kom fram var det fullsatt så jag
fick vända hemåt igen. Tog igen det på lördag kväll på Scandic Grand Central.
Klockan 21 intog Soundscape Orchestra scenen, ett experimentellt band som
sattes ihop 2011 som ett beställningsverk. Förutom trummor, elpiano, träblås
och en vibrafon bestod bandet av en medlem på elektronik. Musiken byggde på
loopar, kompletterat med trummor, komp och solon på instrumenten. Inte det bästa
jag hört, men nytt och fräscht, klart värt besöket. Eftersom de uppträdde i
hotellbaren, var det ibland svårt för orkestern att överrösta ”sorlet” från
besökarna.

Totalt blev det åtta
olika scener vid årets festival, nytt rekord.